Minnena kommer så ofta till mig
nu är allt borta jag fattar det ej.

Jag fattar inte hur jag kan bli så ledsen varje gång jag hör din röst. Jag borde inte bli ledsen, jag har inget för det. Jag får bara lära mig att leva med det. Men hur ska det gå? Hur ska jag kunna leva utan allt det vi hade tillsammans? Vem ska trösta mig när jag är rädd?
Men allting som händer har en mening, allt jag vill veta nu är vad detta har gett mig? Det är svårt att se det ljusa i livet när man bara tänker på en sak. Jag ska ta mig igenom det här, även om det är det sista jag vill nu. Jag måste lägga det bakom mig och börja om på nytt, igen.. Jag trodde inte att jag skulle behöva det . men som sagt, allt som händer har en mening.