Jag är fortfarande inte frisk. Jag blir så trött på det här. Igår hade min kusin kalas, men jag orkade inte gå. Istället satt jag och var jättenervös, John berättade att ha n hade beställt blombud, för att göra mig lite glad. Och han som vet att jag inte öppnar dörren när jag är ensam, så i flera timmar satt jag och var nervös. Jag försökte desperat att ringa John, så att habn kunde lugna mina nerver lite. Men nej, han svarade icke. Nån timme senare ringer han och frågar om blomsterbudet hade kommit. Men nej, det hade det inte. Jag väntade och väntade.. Och tillslut knackade det på dörren. Nu hade jag verkligen hjärtat i halsgropen, så jag sa till John att ringa upp om fem minuter. Jag tar några tysta steg mot dörren och kikar i tittålet, lite gömt mot väggen står en STOR mörk man. Vid det här laget var jag så rädd att jag skakade. Jag öppnade sakta dörren: och DÄR. Där står John. Åh vad glad jag blev då.