Inatt avled min Gammelmorfar. Det är hemskt. Jag kan inte tänka mig en jul och en födelsedag utan honom. Hur ska det blir att gå till min gammelmormor och fika och inte ha någon att reta för att han är så gammal och grå? Vem ska nu lära mig nu trick? Allt jag ville var att träffa dig en sista gång. Den dagen var idag, men jag kom försent. Jag hade planerat allt: Idag skulle jag dit och fika och hjälpa dem. Och i helgen skulle jag och John dit, det kände viktigt för mig att presentera John för den man som alltid har funnits i mitt liv. Lika vikigt som att presentera honom för min pappa. Men jag hann aldrig. Jag trodde inte på det, det kunde inte vara sant. Inte än, och inte nu? Hur kunde det här ske? varför? Jag hade kanske ljugit för mig själv, jag ville tro at tdet var bättre. Och istället fick jag en chock. Du var en riktigt man, en man som man alltid kunde lita på. Det var du som var med och krigade för världen, det var du som tog hand om din fru och dina barn. Alltid kommer jag bära med mig dig, alltid kommer jag leta efter ett litet tecken, för att veta att du fortfarande finns med mig. Jag ser mig dig framför mig hela tiden, allt jag tänker på. Allt jag vill är att du ska må bra, och framförallt att du inte ska lida. varken av smärta eller av sorg. På vilket ställe du nu befinner dig i så vet jag att du förtjänar det bästa, det har du alltid gjort.