Om den här veckan bara kan vara över någon gång? Jag har nog aldrig önskat att det gick att snabbspola tiden (jo när man var liten och ville ha paket på jul/ födelsedagarn) Jag vet inte vart jag ska börja. Det är väl inte direkt någonting som är speciellt bra nu. Och mitt i allt så är john borta. Så opassande. Och vad det har tagit åt honom kan bara djävulen veta. Han är sådär. Som bara någon man älskar kan vara mot en. Kort, inte värst trevlig och väldigt osocial. Jag vet inte vad jag ska göra?! Kanske är det bara jag som är nere, men då borde han väl iallfall vilja få mig på bättre humör igen? Just nu förstår jag ingenting. Den tiden jag borde sova ligger jag bara och tänker på annat. Jag kan inte sova, inte efter det som hände. Jag ligger bara med en klump i magen, och den klumpen vill bara komma upp. Nu sover jag inte ens hemma längre. Utan numera är det pappas säng som gäller.
"tack du vita dam"