Cecilia Nordström

ska försöka lägga mig i skaplig tid ikväll. går upp 8 imorgon och bussen går 9! har lite blandade känslor inför skolstarten faktiskt. dock hade det varit bättre om klumpen i magen inte hade varit där för tillfället. men det blir nog bättre så fort jag har kommit in i rutinerna igen... får nog tillbaka min bebis (dator) i morgon.

nu ska jag försöka sova. puss och godnatt

Stopp ett tag.  Vart har jag nu hamnat? - Jo, mitt i ett myller av tonårsskvaller och vidrigt utförliga analyser av katastrofdåliga dokumentärserier. Och vem är jag? - Jo, mitt namn är John Svärd, bekant för många läsare kan jag tänka mig. Jag kan med handen på hjärtat säga att jag är en av sveriges absolut minst aktiva bloggläsare. Jag har aldrig riktigt förstått nöjet. Jag kanske är fastklämd mellan två IT-generationer? Vad vet jag? Så vad tusan gör jag här? - Jo, jag känner att det är dags för mig att göra ett litet avtryck i den här bloggen. Cecilia Nordströms och min relation har varit en berg- och dalbana utan dess like i 18 månader nu, och jag vet att vi har lärt av varandra och även format varandra till viss del. Vad som än händer framöver kommer den här tjejen alltid ha en del av mitt hjärta.
 

Stopp ett tag allihopa! Ni ser ut att behöva en paus. Allt går ju så sjukt fort idag. Har man ens tid att fundera över vad det är man har? Eller finns bara tid att tänka på det man vill ha? Varför nöjer man sig aldrig då? Och är det människan som är skapad så eller är det hetssamhällets fel? Kan man bli nöjd över det man har även om man skulle försöka? Det skulle kunna vara en förklaring till varför de som har allt också är mest olyckliga. Det är kanske inte lyckan som är livet, utan vägen dit. Hur som helst är det viktigt att man värnar om det man har, och det enda viktiga man har, i slutändan, är vännerna och familjen, oavsett hur långt man kommit på vägen. Detta är den enda riktiga insikten jag kommit till under mina futtiga 22 år. Rörigt? Läs det igen då! För att inte låta alltför mycket som en avdankad och sömndrucken poet lägger jag nu bloggskorna på hyllan och säger god natt.   

Cecilia, du har ett hjärta av guld. Låt bara de rätta komma in.

ja snart är finalen igång. och alla son trodde att stalkern Vanessa skulle vinna har fel. Jag trodde hela tiden att hon skulle vinna, men hoppades i senare program att hon skulle åka ut. hon är galen. jag tror med att hon är kär i Paris än att henne som en bästa vän. Men Brittany var enligt mig inte bättre hon. Jag tror helt klart att hon vill bli vän med Paris för att kunna marknadsföra sig (hon är ju inte dum).

Enligt flera sidor har Vanessa börjat umgås med Paris syster Nicky. Men hilton som hilton kanske?

" jag vet inte vad jag ska ta mig till, livet verkar så trist utan paris"
                   nej hon är säkert inte galen va?

Ikväll är det final! jag har troget (och patetiskt nog) följt denna underbart sjuka serie helt igenom. Men om man kan tävla om en ny partner i Bachelor så tycker jag att det är lika självklart att man kan leta efter en ny bästis? vad tycker ni? jag tror att paris och alla deltagare är helt besatta av all uppmärksamhet.. precis som jag ..

 

Vem tror ni vinner? Jag vet ju redan :)